ÖKNAR

”Öken” är ett välbekant ord för iranier, vilket för våra tankar till torra platser med få växter. Man kan knappast finna något vatten där och det är nästan omöjligt att leva.

De centrala delarna av Iran består av ett antal bäcken som tillsammans kallas för Centralplatån. Den genomsnittliga höjden på denna platå är omkring 900 meter över havet, men flera av bergen som omger platån är drygt 3000 meter över havet. Den östra delen av denna platå utgörs av två saltöknar – Dasht-e Kavir (Slättöknen) och Dasht-e Lut (Tomhetens öken). Bortsett från ett fåtal oaser så är dessa öknar helt obefolkade.

De iranska öknarna har genom tiderna lockat till särskilt intresse och är troligen unika i sin varierande komposition och hur terrängen ser ut. De erbjuder ensliga ödemarker som sträcker sig från strax utanför Teheran och ända till Afghanistan och Persiska viken.

Dasht-e Lut (Tomhetens öken)

Irans geografi består av en platå som är omgiven av berg och uppdelad i två bäcken. Dasht-e Lut är det största av dessa ökenbäcken – 48 mil lång och 32 mil bred och är även en av de torraste och hetaste platserna på jorden. En satellit från NASA har mätt upp en yttemperatur i Dasht-e Lut som var så hög som 71°C, vilket är den högsta temperatur som någonsin mätts upp på jordens yta.

Ett vidsträckt område som på persiska kallas för Gandom Beriyan (rostat vete) är till stora delar täckt med vulkanisk lava.

Dasht-e Lut har en yta på omkring 51 800 kvadratkilometer och det sägs att ingen levande varelse har på träffats i detta område.

Dasht-e Kavir (Slättöknen)

Dasht-e Kavir (Slättöknen), som även kallas för Kavir-e Namak (Saltöknen), är en vidsträckt öken mitt på den iranska högplatån. Den är ungefär 80 mil lång och 32 mil bred, med en yta på ungefär 77 600 kvadratkilometer.

Öknen sträcker sig ända från sydsidan av Alborzbergen i nordväst till Dasht-e Lut i sydost och delas mellan de iranska provinserna Khorasan, Semnan, Teheran, Esfahan och Yazd. Den är uppkallad efter saltslätterna som återfinns här.

Klimatet i Dasht-e Kavir är nästan helt utan nederbörd och området är därför mycket torrt – en av de torraste platserna på jorden. Temperaturen når upp mot 50 °C under sommaren och medeltemperaturen i januari är 22 °C. Temperaturen kan variera upp till 70 °C mellan dag och natt. Det enda regn som faller kommer under vintermånaderna, men den totala nederbörden är endast 30 millimeter per år. Vissa platser i öknen har ingen nederbörd alls. Detta extremt karga landskap är den enda platsen på jorden som är helt fri från liv – även bakterier!

Kalout (Yardang)

En yardang (kalout) är en topografisk formation som med vindens hjälp har karvats ut ur ytan. Ordet kommer från det turkiska ordet yar, som betyder ås eller brant kant. Yardangerna återfinns på platser på jorden där det finns gott om sand som nöter ned ytan och porösa klippor som sanden lätt kan nöta ned. Med tiden sliter sanden ned ytan till att istället bilda strömlinjeformade pelare anpassade efter de sandmättade vindarna.

Iran är berömt för jätteyardanger kring Shahdad i Kermanprovinsen, dit det kommer tusentals turister varje år. I västra Dasht-e Lut finns några av värdens allra finaste yardanger. Dessa yardanger, som är upp till 80 meter höga, har nötts ut av vinden som slipat öknens bottenyta. De ligger parallellt i linje med de hårda nord-nord-västliga vindarna och är åtskilda av passager på åtminstone 100 meter. Krönet på de största yardangerna är antingen rundade eller platta, men alla andra är mycket smala.

Källor

Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Dasht-e_Lut

Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Dasht-e_Kavir

Wiki Mapia: http://wikimapia.org/1559113/Dasht-e-Lut

Wikitravel: http://wikitravel.org/en/Iran

Info Please: http://www.infoplease.com/ce6/world/A0814712.html

Pbase: http://www.pbase.com/manibj/desert

Yahoo: http://education.yahoo.com/reference/encyclopedia/entry/DashteKa

Fewo: http://www.feow.org/ecoregion_details.php?eco=448

Iranica: http://www.iranicaonline.org/articles/desert