BERG

Iran är beläget i Västasien och landets naturliga gränser utgörs av Persiska viken, Omanbukten och Kaspiska havet. Landets berg har under många århundraden bidragit till att forma både den politiska och ekonomiska historien. Bergskedjorna innesluter ett par vidsträckta bäcken, eller snarare högplatåer, där människor bor och kan bedriva jordbruk. Irans topografi utgörs till stor del av de klippiga berg som omger de centrala platåerna.

Zagrosbergen är den längsta bergskedjan och utgörs av ett antal parallella ryggar med mellanliggande slätter som delar landet från nordväst till sydost. Flera av Zagros toppar når över 3000 meter över havet och i de syd-centrala delarna av Iran finns det åtminstone fem toppar över 4000 meter.

När Zagrosbergen från nordväst fortsätter ned genom sydöstra Iran minskar dess höjd rejält, till under 1500 meter. Bergen utefter Kaspiska havet utgörs av den smala men höga bergskedjan Alborz. Vulkanen Damavand mitt i Alborzbergen når 5610 meter över havet och är därmed inte bara landets högsta topp, utan även den högsta toppen på hela den Eurasiska kontinenten väster om Hindukush.

Alborzbergen

Alborzbergen är en 90 mil lång bergskedja som löper genom hela norra Iran. Den sträcker sig från gränsen till Armenien och Azerbajdzjan i nordväst, utefter Kaspiska havets sydkust och slutar nära gränsen till Turkmenistan och Afghanistan i nordost.

Begreppet Alborzbergen har använts som ett samlingsnamn för alla berg i norra Iran. Bergskedjan har sina högsta toppar och största täthet utefter Kaspiska havets södra stränder, där de utgör en massiv barriär som skiljer kustslätterna från Irans centrala högplatå. Närheten till Kaspiska havet bidrar till en ångande frodig miljö på kustslätterna och nordsluttningarna av bergskedjan. På vissa platser (nära kuststäderna Ramsar och Noshahr) är kustslätten mellan havet och bergen endast någon kilometer bred.

På Alborzkedjans södra sluttningar övergår bergen i Irans centralplatå. Den genomsnittliga höjden på platån vid foten av bergen är omkring 1500 meter över havet. I kontrast till de frodiga nordsluttningarna är bergskedjans sydsluttningar ofruktbara och träd finns endast vid flodbankarna på dalarnas botten. De högre sluttningarna på bergen täcks av ängar, alpin tundra och glaciärer. Under vintern täcks bergen av lätt pudrig snö som passar perfekt för skidåkning. All denna snö bidrar med dricksvatten som räcker för alla närliggande städer, inklusive 10-miljonerstaden Teheran. Avståndet mellan det 5671 meter höga Damavand och Harazdalen på 1000 meter över havet är mindre än 17 kilometer!

Damavand

Med sina 5610 meter är Damavand, sju mil från Teheran i centrala Alborzbergen, det enda berget i Iran som når över 5000 meter över havet. Damavand blev till genom vulkaniska aktiviteter under den kvarternära geologiska perioden. Berget har liksom de flesta andra vulkaniska berg en konisk form, som bland annat påminner om Fujiyama i Japan.

Även om Damavand inte längre är någon aktiv vulkan så släpper den fortfarande ut svaveldioxid från toppen. Detta betyder att Damavand nu befinner sig i sin sista fas innan den kommer att bli en helt tyst vulkan. Hur som helst så visar förekomsten av varma källor, frånvaron av massiva glaciärer och årliga jordbävningar att berget fortfarande har viss aktivitet. Denna höga koniska vulkan är väl synlig från långt håll och är ett av de mest sevärda bergen i regionen.

Området kring Damavand hör till de vackraste delarna av Alborzbergen, med sina ängar fulla av vallmo och lila liljor under våren och vidsträckta gröna fält under sommaren. Under den långa hårda vintern är sluttningarna alltid täckta med snö. Under hela Irans historia har Damavand varit en symbol för stolthet och motstånd.

Zagrosbergen

Zagrosbergen sträcker sig från gränsen till Turkiet mot sydost och följer gränsen mot Irak och utefter Persiska viken. Det är Irans längsta bergskedja och sätter sin prägel framför allt på västra delen av Iran.

Bergskedjan är omkring 150 mil lång och sträcker sig från nordöstra Irak till Hormozsundet. Många av bergstopparna är över 3000 meter över havet, men den högsta är Zard-Kuh med en höjd på 4548 meter. Bergskedjan består av hopvecklade berg av kalksten och dolomit.

Under vintern är snö vanligt förekommande i bergen och flera av bergstopparna har snö även under sommaren. Vintrarna i bergen är hårda och temperaturerna kan gå ned mot -20°C. Bland annat floderna Karun och Zayandeh-Rud har sina källor i dessa berg. De vanligast förekommande ekosystemen i dessa berg är skog och stäpp, med ett halvtorrt tempererat klimat.

Källor

Britannica: http://www.britannica.com/EBchecked/topic/182171/Elburz-Mountains

Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Mount_Damavand

Summit Post: http://www.summitpost.org/central-alborz-mountains/154322

Summit Post: http://www.summitpost.org/damavand/150400

Mountain Professor: http://www.mountainprofessor.com/the-zagros.html