HAV, SJÖAR OCH LAGUNER

Iran – ett torrt land täckt av berg och öknar? När någon talar om Iran så är detta ofta det första intrycket man får. Hur som helst så är detta inte hela sanningen. I de norra delarna så utgör Kaspiska havet, som är den största sjön på jorden, den naturliga gränsen och i söder utgörs gränsen av Persiska viken och Omanbukten. Och över hela landet, även i höga berg och heta öknar kan man alltid finna hänförande oaser och fridfullt undangömda varma och kalla källor, skummande bergsfloder och vackra sjöar och laguner.

Kaspiska havet

Kaspiska havet är världens största sjö och är med en yta på 371 000 kvadratkilometer och en total volym på 78 200 kubikmeter större än De Stora Sjöarna i USA och Victoriasjön tillsammans. Den 640 mil långa kustlinjen delas mellan Iran, Azerbajdzjan, Ryssland, Kazakstan och Turkmenistan, men den iranska kustlinjen är 90 mil lång.

Kaspiska havet är indelat i tre distinkta regioner – norra, mellersta och södra Kaspiska havet. Vattentemperaturen i södra Kaspiska havet sjunker aldrig under 13°C under vintern och under sommaren stiger temperaturen vanligtvis till 25 eller rent av 30°C. Hur som helst så är Kaspiska havet unikt inte bara på grund av sin storlek, utan skiljer sig också från andra sjöar genom att vattnet inte är sött utan bräckt.

De sydvästra och södra delarna av Kaspiska Havets kust präglas av sediment från Lankarans, Gilans och Mazandarans lågländer och de mäktiga närbelägna Alborzbergen.

Naturlivet i Kaspiska havet består bland annat av persisk stör och en mängd andra fiskar. Den kaspiska sälen är den minsta av alla sälarter och det enda däggdjur som lever i Kaspiska havet.

Persiska viken (Khalij-e Fars)

Persiska viken är egentligen en den av Indiska Oceanen och viken ligger mellan Iran och den Arabiska halvön. Det är ett grunt hav som är ca 100 mil långt och 20-35 mil brett. Där viken är som allra smalast, vid Hormozsundet, är den endast fem mil bred. Djupaste punkten i viken är 90 meter och det genomsnittliga djupet är 50 meter. Det mesta av nordkusten tillhör Iran och det mesta av sydkusten tillhör Saudiarabien.  Salthalten i vattnet är nära 40%.

Persiska viken har omfattande korallrev, goda fiskevatten och gott om pärlmusslor. Dessvärre är naturen under press från industrialiseringen och inte minst oljeutsläpp från krigen i regionen.

I Persiska viken finns många små öar, men den största ön heter Qesm och har fantastiska naturliga attraktioner som Hara havsskog och Stjärndalen. Ön ligger i Hormozsundet och tillhör Iran. Andra betydande öar i Persiska viken som administreras av Iran inkluderar Stora Tunb, Lilla Tunb och Kish.

Under de senaste åren har det också skett en ökning av konstgjorda öar, som av kommersiella skäl skapats av arabiska gulfstater för att utveckla turismen. Dessa artificiella öar har trots sin ringa storlek haft en negativ påverkan på de mangroveområden där de skapats, vilket bidragit med oväntade miljöproblem.

Persiska viken har ett varierat naturliv och är helt unikt, tack vare sin komposition och sin isolation från de stora haven genom det smala Hormozsundet. Persiska viken härbärgerar några fantastiska exempel av djur- och växtliv, men några av dessa är nära att utrotas. Från koraller till dugonger är Persiska viken en vagga för många olika arter som är beroende av varandra för sin överlevnad.

Ett av de mest unika havslevande däggdjuren i Persiska viken är dugongen, som allmänt även kallas för ”sjöko”. De kallas så på grund av sitt betande på havsbotten, sitt milda beteende och deras tillgivenhet till flocken. De kan bli lika gamla som människor och kan nå upp till 3 meter i längd. Dessa lugna djur äter sjögräs och genetiskt är de mer lika de landlevande däggdjuren än vad till exempel delfiner och valar är.

En annan viktig invånare i Persiska vikens vatten är korallen, som bidrar med hela ekosystem och är livsviktiga för stora antal havslevande arter. Deras tillstånd speglar i mångt och mycket hela Persiska vikens status. Under senare år har det skett en nedgång av korallpopulationen i Persiska viken, delvis beroende på den globala uppvärmningen men även beroende på oansvarig dumpning av avfall av arabländer som Förenade Arabemiraten och Bahrain.

Persiska viken är hem för över 700 fiskarter, varav det stora flertalet är unika för gulfen. Över 80% av dessa arter är direkt eller indirekt beroende av korallrevet för sin överlevnad. I allmänhet är naturlivet i gulfen i fara, både på grund av globala faktorer och lokal eller regional försummelse. Det mesta av föroreningarna kommer från båtar, medan föroreningar från land genom kvicksilver och syror också bidrar till förgiftningen.

Anzalilagunen

Ytan på Anzali Mordab (lagun) i norra Gilanprovinsen är mindre än 35 kvadratkilometer och dekoreras med vackra lotusblommor. Bortsett från att vara viktig för både fiskar och räkor är Anzalilagunen även en internationellt skyddad våtmark på grund av dess betydelse för flyttfåglar. Situationen för lagunens fiskar och naturliv måste säkerställas och man måste snarast lägga fram förslag på hur man på bästa sätt kan förvalta fisk, räkor och annat naturliv samtidigt som man skyddar denna unika miljö.

Zarivarsjön

Zarivarsjön, som även kallas för Zeribar eller Zrewar, är en vacker sjö belägen i Kurdestanprovinsen väster om Marivan i västra Iran. Namnet kan härledas till zare (hav) och suffixet –bar (som betyder sjö på kurdiska). Sjön har en längd på fem kilometer och en maximal bredd på 1,6 kilometer och det största djupet är sex meter. Det är en sötvattensjö och har blivit en av de främsta turistattraktionerna i regionen. Det finns bland kurderna i området många myter om hur sjön har kommit till.

Källor

Iranica: http://www.iranicaonline.org/articles/persian-gulf-i-in-antiquity

Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Persian_Gulf

FAO: http://www.fao.org/docrep/field/003/S6312E/S6312E04.htm