PAHLAVIDYNASTIN

Pahlavidynastin grundades 1925 av Reza Khan, en modig militärofficer. Under Pahlaviperioden genomgick Iran stora förändringar. De internationella förbindelserna och följaktligen även påverkan från länder i väst, blev även mer påtagliga än under qajarperioden.

Det var Reza Shah som ändrade landets namn från Persien till Iran. Han och hans son och efterträdare Mohammad Reza shah ville européisera Iran, medan större delen av befolkningen inte stod ut med de plötsliga förändringarna, som ofta stod i motsats till deras religiösa övertygelser. Även om Reza Shah gjorde stora instanser för utveckling och modernisering så väckte hans grymhet och diktatorskap folkets missnöje och vrede.

Under andra världskriget så var landet inte säkert för invasion från Storbritannien eller Sovjetunionen, trots att Reza Shah deklarerat landet neutralt. Reza Shah försökte dock att eliminera Sovjetunionens och Storbritanniens inflytande i Iran, men eftersom de redan hade vunnit så mycket inflytande inom landets interna affärer, så lyckades de utländska krafterna sända honom i exil och gjorde 1941 istället hans son till kung över Iran. Mohammad Reza shah var endast en marionettkung och trots arvet efter hans far så hade han själv i praktiken inte någon makt. I samband med att han besteg tronen så gick advokaten Mohammad Mosaddeq, som varit minister under den Reza Shah, in i parlamentet och inledde ansträngningarna med att nationalisera landets oljeproduktion, som sedan qajartiden varit helt i händerna på britterna. 1951 så kunde han till sist få shahen att deklarera landets oljeindustri nationaliserad. Efter detta så utsågs Mosaddeq till premiärminister. Mosaddeq var en politisk aktivist under Mohammad Rezas översyn, men genom en utländsk insats så avsattes han, sattes i fängelse och dog 1967.

En av Mohammad Reza shahs strategier var att utöka förbindelserna med USA, vilket ledde till ännu större utländsk inblandning i de interna affärerna, vilket inte välkomnades av majoriteten av befolkningen och parlamentet. För att undvika opposition beslutade sig shahen för att upplösa parlamentet och för att kuva rebeller skapade han med stöd av CIA och israeliska Mossad en säkerhetspolis (SAVAK).

En av de viktigaste händelserna under Pahlavidynastin var den "vita revolutionen" 1963. Det var ett socialt och ekonomiskt program, initierat av shahen, men öppet motarbetat av den populäraste prästen i iransk historia, Ruhollah Khomeini. Kungen arresterade Khomeini, men tvingades att släppa honom fri, på grund av de omfattande protesterna. Ruholla Khomeini tvingades flera gånger i exil, en rad massakrer på politiska motståndare verkställdes på shahens order och den ständigt stegrande grymheten från shahen och SAVAK tvingade landet mot en revolution, ledd av Imam Khomeini. Gnistorna som tände revolutionen var främst från det utbredda folkliga missnöjet. Efter att shahen tvingats lämna landet genomfördes revolutionen och Islamska Republiken Iran utropades.