PERSISK DOVHJORT

Den persiska dovhjorten (dama dama mesopotamica) är ett sällsynt däggdjur som idisslar och tillhör cervidae-familjen. Dess taxonomiska status är omstridd, då vissa vidhåller att det är en underart till dovhjorten, medan andra anser att den är en enskild art, dama mesopotamica. Hur som helst så utgör den nuvarande stammen i Iran endast en liten del av den ursprungliga populationen, som tidigare fanns utbredd över hela Mesopotamien.

Persisk dovhjort är större än andra dovhjortar, med en vikt på 40-100 kilo. Den skiljer sig från sina europeiska motsvarigheter ur en mycket viktig aspekt. De europeiska hanarna har kraftiga ludna horn, vilket är deras främsta karaktärsdrag. De persiska motsvarigheterna har dock något mindre kala horn.

Den persiska dovhjorten bor i skogsområden och dess kost varierar beroende på årstid och inkluderar gräs, nötter och löv. Dovhjortar lever i flock, med hanar som skapar sina egna revir under parningstiden.

Den persiska dovhjorten fanns ursprungligen i ett område i Nordafrika som sträckte sig från Tunisien till Röda havet och i Asien från Syrien och Jordanien till Irak och västra Iran. Arten jagades tills den helt utrotades i nästan hela sitt utbredningsområde, framför allt efter att moderna jaktvapen accelererat utvecklingen. År 1951 trodde man att arten var helt utrotad tills man 1955 hittade några enstaka överlevare i Iran, nära gränsen till Irak. Denna stam överlevde trots fortsatt jakt och förstörda levnadsområden åtminstone till 1980-talet. Sedan kriget mellan Iran och Irak har det varit svårt att avgöra dess exakta status.

Levnadsområde

Den persiska dovhjorten lever i lövskogar med bland annat pistaschträd, tamarisk och ek. Den vilda stammen drar även nytta av strandnära buskage.

Föda

Den persiska dovhjorten lever framför allt på bete, då gräs står för mer än 60% av dess sommarföda. Under hösten äter den mer frukter och nötter och under vintern lever den framför allt på löv.

Nuvarande förhållanden

För närvarande är populationen nästan helt utrotad, då de endast förekommer i en begränsad del av Khuzestan i sydvästra Iran, två små skyddsområden i Mazandaran i norra Iran och på en ö i Orumiesjön i nordvästra Iran. Utanför Iran förekommer även mindre populationer i Irak och Israel. Den nuvarande populationen lider troligen av inavel och därigenom avsaknad av genetisk variation. Uppskattningsvis utgörs den totala populationen i världen av omkring 360 djur.

Fortplantning och gruppstruktur

Den persiska dovhjorten lever i flockar. Under parningstiden i augusti och september etablerar hanarna revir och kalvarna föds under slutet av mars och början av april.