FERDOUSI

Hakim Abu'l-Qasim Ferdousi är Irans mest kända episka poet. Han föddes 935 e Kr, nära staden Tus i Khorasan, under det Samanidiska imperiet. Han var den första stora författare som började att återuppliva persisk kultur och språk efter den arabiska erövringen 637-641.

För att hedra de samanidiska kungarna så började han att skriva en episk bok, baserad på myter och historia om Persien, men under slutet av hans liv så besegrade Ghaznaviderna det persiska riket och erövrade landet.

Ferdousi satsade 30 år av sitt liv för att skapa sitt mästerverk "Shahnameh" (Kungaboken), vilken kom att få stor betydelse för det persiska språket och för kulturen. Under den tiden var arabiskan det främsta språket i Persien, men Ferdousi skrev 60 000 kupletter på persiska, utan att knappast använda ett enda arabiskt ord. Shahnameh är en berättelse om det persiska folket, blandat med legender och myter från flera tusen år före hans tid. Boken innehåller berättelser om zoroastrism, kungar, vanliga människor, hjältar och demoner i det förgångna. Fortfarande 1000 år senare läses och beundras Shahnameh av iranier över hela världen.

Den store persiska episka poeten dog och begravdes 1020 på sin egen gård i Tus. Under Pahlavidynastin byggde Irans organisation för nationella kulturarv ett mausoleum för att försäkra sig om att Ferdousi skulle bevaras i alla kultur- och litteraturälskande iraniers hjärtan och sinnen.