RUMI

Poeten och mystikern Jalāl ad-Dīn Muhammad Balkhī levde under 1200-talet. I Iran och Mellanöstern är han känd som Mowlavi och i västvärlden kallas han för Rumi och hans böcker beundras över hela världen.

Han föddes 1207 i staden Balkh i dagens Afghanistan, eller möjlighen i Waksh i Tadzjikistan. Hur som helst, eftersom båda platserna var del av den tidens persiska Khwarezmrike så betraktas Rumi som en persisk poet. Han använde det persiska språket i sina verk och konstaterar att:

"Säg allt på persiska, även om arabiskan skulle vara bättre - kärleken kommer oavsett språk att på egen hand att finna sin väg."

På samma sätt som andra sufister och mystiker så trodde han att människan hade avfallit från "sin älskade" (den ende Guden) och längtade efter att återförenas med Gud. Han trodde också att människan endast kan finna Gud inom sina egna hjärtan. Hans tro grundade sig på ideal om sann kärlek och fred mellan alla olika raser, nationer och religioner. Han trodde att alla kan nå Gud genom poesi, musik och dans.

Rumi gjorde många och långa resor och mötte de stora dåtida ledarna inom persisk litteratur och mysticism. Han påverkades främst av den berömda mystikern Shams Tabrizi och uppkallade sitt mästerverk "Divan-e Shams Tabrizi", efter sin mästares död. Andra kända verk av Rumi är "Mowlavi's couplets" och "The Essential Rumi".

Hans böcker har översatts till många olika språk och hans verk har influerat litteratur på persiska, urdu, bengali, arabiska och turkiska. Rumi dog 1273 i Konya (persiska Ghooniyeh) i dagens Turkiet och hans grav är ett pilgrimsmål för hans efterföljare och dem som beundrar den persiska litteraturen.