ARABISKA ERÖVRINGEN

Efter profeten Mohammeds död 632 e Kr så försökte hans förste efterträdare och muslimernas förste kalif, Abu Bakr att få ett slut på alla konflikter mellan muslimerna och återförena de muslimska nationerna. Under hans stävan att sprida islam och att få de kringliggande länderna under arabisk kontroll så inleddes första vågen av arabisk erövring mot Persien.

Den andre muslimske kalifen, Omar, inledde en utdragen kamp mot Persien och efter flera slag så tvingades Yazdegerd III, den siste sassanidiske kungen, som aldrig hade haft speciellt mycket makt, på flykt runt om i Iran. Slutligen så mördades han av en mjölnare. Efter att ha lagt Mesopotamien under sig så ockuperade araberna 637 sassanidernas huvudstad Ktesifon och fortsatte österut tills de lagt hela Persien under sin kontroll. Vid slaget i Nahavand 641 förlorade sassaniderna slutgiltigt sin makt och Umayyaddynastin, som var helt av arabisk natur, installerades i Persien. På grund av folkets missnöje med situationen under åren av krig och islams justa behandling av folket, så började perserna, som tidigare mest varit zoroastrier, att gradvis att konvertera till islam. Araberna försökte att ändra iraniernas levnadssätt och överföra deras egna traditioner, vanor, politik, styre osv till perserna och de utlyste arabiska som det officiella språket i landet. Iranierna accepterade dock aldrig arabernas kultur och språk fullt ut, men både araber och perser tog till sig mycket av varandras traditioner. De två kulturerna blandades och en ny islamisk-persisk kultur formades.