ELAMITERNA

Elamiterna var ett folk skilt från arierna, som levde i västra och sydvästra Iran. Deras historia sträcker sig 5000 år tillbaka i tiden och tre av Irans historiska perioder kopplas till elamiterna.

De äldsta fynden från den elamistiska civilisationen är från 2700-talet före Kristus, från Avandynastin i sydvästra Iran. Deras hemland kallades för Elam och Susa i dagens Khuzestanprovins var deras huvudstad. Denna period pågick fram till 1600 f Kr.

Elamiternas nästa storhetsperiod inleddes i och med Anshanitedynastin omkring 1500 f Kr, men i och med den babyloniska invasionen under ledning av Nebuchadnezzar omkring 1100 f Kr, så förlorade elamiterna all sin makt.

Nästa period börjar efter den babyloniska invasionen och sträcker sig fram till 646 f Kr, när assyrierna under ledning av kungen Ashurbanipal invaderade Susa och kontrollerade deras land under omkring 150 år framåt.

Det viktigaste kvarvarande monumentet från elamiterna är zigguraten Choghazanbil, som var ett tempel för elamiternas gud In-Shushinak.