GHAZNAVIDERNA

Den ghaznavidiska dynastin, som etablerades av Alptigin 963, var den första turkiska dynastin att regera över Iran, Afghanistan, Pakistan och delar av norra och västra Indien. Deras huvudstad var Ghazni, i dagens Afghanistan. Det var denna dynasti som första gången introducerade islam i Indien, genom ett antal väpnade anfall.

Under Samaniddynastins sista år tog Alptigin, som var befälhavare över en turkisk stam, gradvis över mer makt och började att utöka stammens territorium. De lydde inledningsvis under Samaniderna, men började allt mer att uppträda självständigt och besegrade slutligen dynastin. Eftersom deras utbredning utgått från Ghazni så kallade de sin dynasti för Ghaznavid. Även om Ghaznaviderna var ett turkiskt folk så var de så starkt influerade av de persiska Samaniderna att man knappast talar om dem som turkar. De förespråkade även persisk litteratur och poesei till hög grad.

Den viktigaste och mest berömda av de ghaznavidiska kungarna var Mahmud, som anföll Indien 17 gånger och lade stora delar av dess nordliga och nordvästra regioner under sig och islamiserade den hinduiska delen av Indien. Men efter Mahmuds död 1030 så förlorade hans efterföljare större delen av territoriet till en annan turkisk grupp, som kallades seljukider och dynastin upphörde 1187.