SAFFARIDERNA

Saffariddynastin uppkallades efter dess grundare, Yaqob bin Laith Saffar. Han var en kopparsmed, som på grund av sitt mod utnämndes till general i Tahiridarmén. Detta blev ett bra tillfälle för honom att lägga Sistan i sydöstra Iran under sig och genom flera slag och erövringar så utökade han sitt område mot både öst och väst och utnämnde Zaranj i Sistan till sin huvudstad.

Yaqub lade också Khorasan under sig och eliminerade på så vis Taheriddynastins makt. I väst lade han först Fars under sig och rörde sig sedan vidare till Khuzestan och mot Damaskus, Abbasiddynastins huvudstad. Han besegrades dock av kalifens trupper och återvände till Sistan. Han förblev en vassal under de abbasidiska kaliferna.

Efter Yaqobs död 878 så förlorade saffariderna nästan all sin makt. Yaqobs bror och efterträdare Amr Bin Lath Saffar, som var mindre av en upprorsmakare än vad Yaqob varit, garanterades några provinser att styra över men helt under de abbasidiska kalifernas kontroll. Under 900-talet hade deras område begränsats till Sistan, efter en förlust mot Amir Ismail Samani, grundare av samaniddynastin. Från och med detta så förblev saffaridernas rike en vassalstat, med begränsad makt under andra iranska dynastier.