SELJUKERNA

Seljukernas dynasti etablerades 985 av en turkisk stam norr om Iran. Dynastins grundare hette Seljuk och kom ursprungligen från sydcentrala Kazakstan och under Togrul Begs styre så började de att utvandra till Khorasan, varifrån deras styre över Iran kom att utgå.

Seljukerna vandrade först in i Khorasanprovinsen och andra intilliggande områden, som Merv, Neishabur och Balkh. År 1037 lade de slutligen även ghaznavidernas huvudstad Ghazni under sig, efter slaget vid Dandanaqan och ghaznaviderna lämnade över sina territorier till seljukerna.

Seljukdynastin innebar en blomstringsperiod för persisk litteratur, konst och vetenskap. Den store iranske vetenskapsmannen Nezam Al-Molk var visir under Malek Shah och kungarna gav mycket stöd till poeter och vetenskapsmän. Omar Khayyam (astronomen, matematikern och poeten) och Ghazali (filosofen) är två berömda personer från denna period.

Dynastin grundade många nya skolor, varav den mest betydelsefulla var Nezamiyehuniversitetet i Bagdad. Dynastins höjdpunkt var under Malek Shahs styre. När han dog 1092 började riket att falla samman, på grund av interna maktstrider. Detta ledde till att det stora imperiet delades och upphörde redan 1153, när olika grupper och stammar från olika håll anföll det som återstod av riket.