PLESKES ÖKENSKRIKA

Pleskes ökenskrika eller persisk ökenskrika (podoces pleskei) är en fågelart tillhörande corvidae-familjen. Den förekommer endast i Iran.

Fågeln är en av de mest kända fågelarterna i de centralasiatiska öknarna och de förekommer främst utefter Irans östra gräns. Ju längre österut man kommer i Iran centrala öknar, ju större chans har man att se fåglarna. Man kan missta pleskes ökenskrika för att vara en härfågel, men färgerna och fjäderdräkten på pleskes ökenskrika är unik och den har ingen tuppkam som härfågeln. Det är endast till formen som de påminner om varandra. Den svarta haklappen är nyckeln till att känna igen pleskes ökenskrika.

Artens utbredningsområde är i ökenbäckenen i östra Iran, framför allt i öknen Dasht-e Lut vid gränsen mellan provinserna Khorasan och Kerman. De nordligaste platserna som man har registrerat fågeln är i Semnanprovinsen och de sydligaste platserna är i Baluchestan. Pleskes ökenskrika hör till en särskild grupp sparvfåglar av kråkfamiljen corvidae. Dessa arter bor i höglänta öknar i ett område från Centralasien till Mongoliet (alla fyra sorterna utom pleskes ökenskrika, som är begränsad till östra Iran).

Pleskes ökenskrika är väl anpassad för ett liv på marken, med sina långa och starka ben som kan springa snabbt, hoppa långt och klättra på klippor med stor smidighet. Fågelns långa böjda och kraftiga näbbar är anpassade för att gräva och undersöka.

Även om fågeln kan flyga (vilket de gör sällan och inte särskilt bra) så föredrar de att springa och de slår sig gärna ned på träd eller buskar.

Livsmiljöer

Arten kan förutom i Iran även förekomma på andra sidan gränsen i Pakistanska Baluchestan och i västra Afghanistan och deras boplatser är framför allt slätter med halvöken med buskar av zygophyllum atriplicoides, som på persiska kallas för ”tāq”. Om det finns låga buskar av zygophyllum på 0,5-1,5 meter i höjd, med tjocka grejar fulla av sav och skedformade löv så kommer pleskes ökenskrika knappast lämna kvar något till hösten. Fågeln trivs i områden med mycket sand. Den är aktiv under gryningen och skymningen och undviker hettan mitt på dagen.

Pleskes ökenskrika är mest vanligt förekommande i Kermanprovinsen och påträffas ofta i området kring Shahr-e Babak. De senaste åren har den dock minskat i antal eftersom den förlorat en del av sina naturliga livsmiljöer. På persiska kallas fågeln för ”zāq-e bur” och lokalinvånarna kallar den för ”sus-e le’ng”, vilket har att göra med dess hamrande rörelser då den letar efter mat utefter vägkanterna.

Pleskes ökenskrikas bon påminner mycket om skatbon, men är djupare och konformade och har ungefär samma storlek som skatornas bon, men med tunnare grenar. Fågeln lägger vanligen cirka fyra små ägg, ungefär två och en halv centimeter långa och ljust gräddfärgade med små röda fläckar.

Beteende

Fågeln lever under våren främst på insekter, men senare under året tar den även olika typer av fröer. Den är känd för att gömma sin mat för att äta senare. Fågeln påträffas antingen i par eller som hela familjer på upp till sex fåglar tillsammans och den häckar från början på mars. När honan lagt sina ägg så ruvar hon under 17-19 dagar och hanen kommer under tiden för att mata henne. Ungarna växer snabbt och har fjädrar redan två veckor efter att äggen kläckts.

Nuvarande situation

Denna art har en stor utbredning och klassas därför inte som någon särskilt hotad art och det verkar som att populationen är stabil.