SVANETI

Georgien del 1

4 maj 2010

Gamarjobat kära vänner!

Hoppas att allt är väl med er. Med mig ar det prima. Känns verkligen overkligt att plötsligt vara i Georgien. Det har varit så fullt upp med annat den sista tiden i Sverige och så har det dessutom varit rejäla strul med förberedelserna för själva resan (askmoln över Europa och trilskande turkmensk ambassadpersonal), så jag hann knappast fatta att jag faktiskt skulle åka förrån jag satte mig på flyget igår eftermiddags. Vilken nåd att få genomföra (insh Allah) sin drömresa!

Vi landade alltså i Tbilisi igår natt, men det enda vi gjorde i staden var att lämna in visumansökan till Azerbajdzjans ambassad, eftersom vi planerar att göra en kortare utflykt dit också. Sedan tog vi bussen till Kutaisi, i västra Georgien, där min vän Lasha bor. Nu har vi precis diskuterat vad vi ska göra av de närmaste dygnen och beslutat att köra upp till det mytomspunna Svaneti, där vi ska vandra i bergen under ett par dagar. Jag har länge drömt om att få åka dit och känns tryggt att Lasha följer med, som kan språket och kulturen. En brittisk tjej som bor i samma B&B som oss och som också planerat att åka till Svaneti, kommer hänga med oss på resan.

Vi har förresten redan fått prov på den makalösa georgiska gästfriheten. Till exempel en man som hoppade in i samma minibuss som oss i Tbilisi och bjöd oss på resan, för att vara säker på att vi skulle komma rätt. Sedan bjöd han oss också på den georgiska specialiteten chatapuri :)

Far se om Internet är tillräckligt katigt for att kunna ladda upp lite bilder. Men de mäktigaste bilderna kommer förhoppningsvis nästa gång!

Tag hand om er!

Gabriel

Georgien del 2

8 maj 2010

Kära kamrater!

Så sitter jag nu på ett internetcafé i Ganja i västra Azerbajdzjan, av alla ställen. Det känns hemskt att behöva säga det här, men vi har inte direkt fått det bästa intrycket hittills. Förra gången jag var i Azerbajdzjan, för två år sedan, blev jag frustrerad över att de flesta vi träffade bara verkade vara ute efter att suga pengar ur en. Nu kom vi från Georgien, där vi mött vansinnigt gästfria och hjälpsamma människor och kontrasten blev för tydlig. Vi blev förvånade när vi klev på tåget i Tbilisi och de azeriska tågvärdinnorna var hetsiga och riktigt otrevliga. En gubbe i grannkupén ville absolut bjuda oss på vodka, och enligt instruktionsboken så förklarade vi vänligt att vi inte dricker, men smakade lite för att visa att vi uppskattar deras gästfrihet. (Det smakade aceton och jag blev ännu en gång förvånad över att folk dricker det frivilligt.) Det funkade inte alls den här gången och han ville absolut att vi skulle dricka mer och hans vänner, som inte hunnit bli lika fulla tyckte också att det var riktigt roligt att försöka supa oss fulla. Tågvärdinnorna deltog också i spektaklet. Efter ett tag, nar jag tröttnat på mannens ständiga försök att få oss att dricka så gjorde jag misstaget att nämna att jag trodde att en muslim inte borde dricka. Då blev han riktigt purken och jag var nästan rädd att han skulle bli våldsam. Efter ett tag lämnade de oss i alla fall fred och vi kunde sova ett par timmar innan vi kom till Ganja 02:00.

Tyvärr har det varit en del strul med kommunikationen med mina bekanta i Ganja och när vi kom så viste jag fortfarande inte om någon skulle möta oss eller inte. Det var ingen där och vi fick försöka hitta något annat ställe att sova på. Enligt Lonely Planet är alla hotellen i Ganja riktigt sunkiga, men ändå ordentligt dyra, så dem ville vi undvika. En polis på stationen kände dock till en man som bor nära stationen, där man kan hyra ett rum. Det var bland det risigaste jag upplevt hittills, men det kostade i alla fall bara 35 kronor. Risigheten hade vi inte haft några större problem med, om det inte varit för att värden var så fruktansvärt otrevligt. Det fanns ett utedass, men det satt det hänglås på och han sade att vi kunde sätta oss i hörnet utanför istället. När vi sedan satt och plockade upp vara grejer på rummet och förberedde oss för att sova kom han in och sade att vi måste slacka lampan. 30 sekunder efter att han lämnat rummet så bröt han själv strömmen till vårt rum, inifrån sin lägenhet och vi fick plocka fram våra ficklampor istället. I morse kom han och körde upp oss 07:30, för att han skulle gå till jobbet, men sade att vi gärna fick bo där nästa natt igen och verkade förvånad nar vi sade nej... Situationen var så tragiskt absurd, sa vi inte kunde låta bli att skratta åt det hela. Som tur är har vi träffat en hel del nyfiket trevliga människor idag, men det verkar uppenbart att det här landet behöver förvandlas i grunden.

Utan att göra några jämförelser ;-) sa måste jag berätta om Svaneti, i Georgien. Det blev precis en sådan höjdarupplevelse som jag hoppats på En lång resa i en gammal skruttig Lada på slingriga lerväggar och jag fick till och med prova att köra en bit! Naturen var helt fantastisk, med höga, snöklädda toppar och en bred floddal med gröna ängar. Bilderna får tala for sig själva, när jag nu kommer kunna ladda upp dem.

Frid och fröjd från Gobban

Läs gärna fortsättningen, skriven några dagar senare i Armenien, då Azerbajdzjan fått chansen att återupprätta sin heder.