SHIRAZ

Shiraz

9 mars 2013

Jag sitter nu med en förvånansvärt smaklös kopp turkiskt kaffe på Farid Coffee Shop i hamnstaden Bushehr vid Persiska viken. Utsikten över det disiga havet är fantastisk och en herre nedanför mig kastar ut stora köttbitar till fiskmåsarna. Men denna gång är det en av Irans absoluta pärlor, Shiraz, som jag ska berätta om. 

Tillsammans med åtta vänner tog jag nattåget från Teheran och tack vare ytterligare en och en halv timmes bussresa (det finns snabbare alternativ...) från järnvägsstationen till vårt hotell inne i centrum, fick vi chansen att i promenadtakt upptäcka staden, utan att själva behöva gå. Jag var den enda i gruppen som besökt staden tidigare, men var tacksam för chansen att komma tillbaka och få upptäcka ännu mer. 

Vi inledde vistelsen med att studera tonårsflirt i den rofyllda parken Baqe Eram innan vi reste vidare till de stora poeterna Sa'di och Hafez gravar. Under den fem minuter långa taxiresan mellan de båda gravarna hann vår taxichaufför räkna upp hela 48 av Shiraz sevärdheter. Vi kunde under vår vistelse i staden bara se en bråkdel av allt detta. Trots denna rikedom på sevärdheter så är det nog ändå författarna som främst står i fokus och miljontals litteraturälskande iranier "vallfärdar" varje år till deras gravar. 

Nästa dag reste vi ut till de mäktiga antika lämningarna i Persepolis och de vördnadsvärda kungagravarna i Naqsh-e Rostam en liten bit därifrån. Trots att Alexander den store för drygt 2300 år sedan gjorde sitt bästa för att förstöra detta antika maktcentrum så får man en bra känsla för hur storslagen denna plats en gång måste ha varit. Kring lunch återvände de flesta av oss till Shiraz, medan några av vännerna reste vidare till den andra gamla kejsarstaden Parsargadae. Vi som återvände till Shiraz upplevde den mest typiska Shirazlunchen, med en picknick på gräset i statsparken. Efter en tupplur i den delikata trädgården Baqe Narenjestan och en stunds strosande genom citadellet Arg-e Karim Khan så blev till sist vårt västerländska kaffebegär för påtagligt. Ibland har jag funderat över ifall kaffe enligt någon oskriven regel egentligen är förbjudet i Iran. Denna kväll hänvisades vi hela tiden till gator längre och längre bort, tills vi efter en och en halv timme släpptes in i ett hotell av en barmhärtig dam, som lät oss slå oss ned i den nedstängda restaurangavdelningen. När våra vänner återkommit från sin utflykt så avslutade vi kvällen med en utsökt middag på den oerhört läckra restauranten "Se konj". Trots den fantastiska maten och spännande inredningen så är kanske ändå toaletten den främsta sevärdheten. För att ta sig dit så skickas man med mathissen tre meter ned genom restaurangens kök. 

Morgonen därpå, efter ett snabbt besök i den vackra Jameh-ye Atigh-moskén, så fokuserade vi på den vindlande och färgsprakande basaren. Basaren är en utmärkt plats att studera regionens alla folk och kulturer. Efter ytterligare en picknick i parken, med musik från nyinköpta iranska gitarrer, och ett sorgligt avsked av vännerna, som återvände till Teheran, så fick jag en underbart slapp kväll på ett av stadens moderna badhus. Den obarhärtigt kortvariga nattbussresan ned till Bushehr överlevde jag nätt och jämt, men kunde i arla morgonstund avnjuta de utsökta bänkarna i bussterminalen. Den som har större resebudget kan lösa sovandet på annat sätt.