LORESTAN

Lorestan

21 mars 2013

Jag har tidigare skrivit om tågresan från Khuzestan i sydvästra Iran till Teheran (läs om denna resa). Jag älskade det vilda landskapet med de ensliga bergsbyarna som jag såg genom tågfönstret och bestämde mig för att utforska detta närmare framöver. Sagt och gjort, just innan nowruz-firandet så utnyttjade jag ännu en gång de billiga och smidiga nattbussarna och anlände till Lorestans centralort Khoromabad i svinottan. Yrvaken klev jag ur bussen och blev dirigerad till linjetaxin mot Dorud, som är en utmärkt utgångspunkt för bergsvandringar. Förhoppningen var att via en vacker bergssjö ta mig upp till toppen av Zagrozbergens högsta topp Oshturan (4070 möh). Under den svindlande taxifärden vidare upp genom vårblommande dalar så berättade chauffören för mig att jag knappast skulle ha några problem med snö vid den här tiden på året och att vandringen upp till toppen skulle ta tre till fyra timmar. Vid sjön skulle det finnas restauranter, så jag behövde inte bekymra mig om att köpa med mig något extra inför vandringen. 

Väl framme där vägen övergick i en enkel vandringsstig så tvivlade jag på att vi förstått varandra rätt. De högsta topparna var rejält höga och täckta med ett tjockt täcke av snö. På parkeringsplatsen träffade jag ett par italienska jordenruntluffare som också skulle vandra till sjön, så jag slog följe med dem. En hård och kall vind slog emot oss när vi passerat över det första krönet och blickade ut över den långa dalen, i vars ände sjön förmodades ligga. Vinden höll tyvärr i sig under resten av dagen. Efter ytterligare ett styckes vandring så mötte vi en trio av beväpnade parkvakter, som rapporterade att restauranten vid sjön skulle öppna först till sommaren, men de skickade med mig ett paket kex, som kunde dryga ut min och italienarnas spartanska gemensamma färdkost. När vi slutligen nådde den vackra fjällsjön så var det lätt att förstå att iranier under sommarens heta dagar nere på slätterna vallfärdar upp hit, men nu gjorde den kalla vinden det svårt att njuta av den majestätiska utsikten. Vi inledde vandringen tillbaka snarast möjligt. Tillbaka i Dorud så hade vi inte energi över till något annat än att äta en rejäl middag på hotellet och sedan gå raka vägen till sängen. 

Dagen därpå tog vi en tur upp till minnesplatsen för krigsoffer, som erbjuder en fin utsikt över staden och omgivningarna och tog också en titt på en liten by vackert belägen uppe på bergssluttningarna. 

Lorerna har bland övriga iranier rykte om att vara vilda och lite farliga, men vi stötte under dagarna i Lorestan endast på översvallande gästfrihet. Dem vi mötte verkade uppriktigt glada för att några utländska turister lyckats hitta till deras bortglömda bergstrakter. Flera av dem vi träffade bad oss att komma hem till dem, men tyvärr hade vi inte tid att ta tillvara på dessa erbjudanden. 

Efter lunch reste vi tillbaka mot Khoromabad, där vi genast sökte upp den centralt belägna borgen Falak-ol-Aflak, som bevakar den trånga dalgången utefter en strid flod. Inne i borgen finns ett utmärkt etnografiskt museum över lorernas seder och bruk och intill borgen finns en basar som nu var ovanligt livlig just innan nowruz-firandet. I basaren kan man hitta allt - till exempel fårhuvuden för endast 30:- eller eventuellt äkta Converseskor för 70:-. Jag fastnade för skorna och räknar blint med att de ska hålla längre än de otaliga kopior jag köpt tidigare genom åren. Vi drog oss sedan vidare upp till världens äldsta bevarade vattencistern och därifrån till ett gäng urgamla grottbostäder just ovanför stadsbebyggelsen. Vildhundar verkar ha tagit över grottorna som nutida hyresgäster, så vi nöjde oss med att beundra dem från behörigt avstånd. 

Khoromabad är en trevlig stad och i Lorestan finns definitivt mycket mer kvar att upptäcka, framför allt som ett svalare alternativ under sommaren. Människorna gav ett mycket vänligt intryck. Jag hoppas definitivt kunna resa tillbaka, nästa gång ännu längre in i de vilda bergen. 

Bussen förde mig för övrigt tillbaka till ett betydligt lugnare och behagligare Teheran än vad jag lämnat ett par dagar tidigare. Nowruz, när större delen av stadens befolkning flyr till Kaspiska havet eller till sina släktingar på landsbygden, är definitivt den rätta tiden att besöka Teheran!